Idag var jag uppe hos Gija. Det var verkligen underbart, hon var pigg och verkade verkligen lycklig. Vi red in i skogen och klättrade väldigt mycket. Det är super bra träning för hennes rygg och dessutom älskar Gija att rida i skogen så det blev två flugor i en smäll. Dessvärre var det väldigt mycket flugor, trots blåsten, så Gija blev lite galen. Mitt ute i skogen bestämde hon sig för att det var en bra idé att börja galoppera. Trots mina försök att lugna henne dröjde det en stund innan hon lyssnade på mig. Inte för att det gjorde mig något, jag satt och älskade varje sekund av det. ;) 
När vi travade jobbade jag väldit mycket med att hon skulle vara mjuk och gå på tygeln. Det gick förvånansvärt bra och hon lyssnade verkligen på mina hjälper. Jag har under åren jobbat väldigt mycket med att få Gija att lyssna mer på hjälperna och bli mjukare och det är en underbar känsla när man märker resultat. Andra dagar när det inte går lika bra vill man bara ge upp.